PRESS

  SUNDSVALLS STADSHUS 23 MARS 2007

The Mersey Beatles låter bättre live än vad riktiga beatles gjorde. Igår spelade de i stadshuset. Jag såg aldrig The Beatles live. Inte många svenskar gjorde det eftersom Sverige-besöken var ganska fåtaliga på 60-talet. Svartvita tv-bilder och massor av radio räddade suktande tonårssjälar. Topplistorna funkade som guider och rättesnöre och i Bildjournalen kunde vi läsa de avslöjande intervjuerna och skvallret. De senaste plattorna spisade vi på knastrig mottagning från radiopiraten Radio Nord, så självklart darrade det till då The Mersey Beatles från självaste Liverpool rev av introduktionsackorden igår kväll. Det blev minnenas kväll inför fullsatt salong.
Men grejen är att The Mersey Beatles troligen låter bättre live denna kväll än vad riktiga Beatles gjorde på sina livekonserter på 60-70-talen. I de tidiga Beatles låtarna, som öppnar konserten är bandet lysande. Instrumenten klingar tidsenligt, stämmorna sitter perfekt vilket de inte alltid gjorde på den tiden det begav sig. Ja det blev nästan för perfekt. Till och med det typiska nonsenssurret funkade.
The Mersey Beatles har rivit av den här repertoaren tusentals gånger. Alla riff har gnuggats, varje rörelse, varje break och varje stämma. I minsta detalj. Övning ger färdighet och idag skulle bandet kunna kalla sig The Absolut Perfect Beatles. Dom är bra, mycket bra och jag förstår att gruppen är väl sedd hemma på den gröna ön och utsetts till hemsstaden Liverpools officiella Beatlesband.
Här är det raka rör och publikkontakt från första början. Vi bjuds på en resa genom Beatleshistorien via starten på Cavern Club och ut i världen. Från genombrott till berömmelse och konserterna på de stora världsscenerna. Killarna kan Beatleskatalogen på sina fem fingrar. En fascinerande tripp och lika fascinerande stycke pophistoria av ett coverband utöver det vanliga. Efter paus landar vi mer i 70-talet. Nu ändrar beatlesmusiken karaktär men TMB klarar det stuket lika elegant. David Howard, Jason Murray, Brian Ambrose och Steven Howard kan sitt jobb. Alla fyra gör sina roller med glans och ger den fulltaliga publiken en oförglömlig kväll. En eloge till aftonens trubadurer Jimmie Rudolfsson och Gary Quinn från Liverpool.
Vi hade hört allt förut, men hör det gärna igen, igen och igen. Yeah, Yeah, Yeah.

Per-Roger Karlsson Sundsvalls Tidning 24 Mars 2007

Convention 4 MARS 2006 AROS CONGRESS CENTER VÄSTERÅS

(Se även Mersey Beatles hemsida)

"När MerseyBeatles klev ut ur den lilla logen bakom scenen i Aros Congress Center var det bara att gnugga sina ögon. Där stod de, the fab four, livs levande och hoppade av entusiasm att få komma upp och spela lite rockn´roll. Good evening, we´re the Beatles from Liverpool. Något sådant sade "John" innan de drog igång. Och vilket drag. The Mersey Beatles spelar med samma instrument som beatlarna en gång gjorde, med samma förstärkare och utrustning, allt för att publiken ska få uppleva hur det faktiskt lät en gång i tiden. Och som det visade sig, lät det otroligt bra. The Mersey Beatles visade sig behärska Beatles låtkatalog i det närmaste perfekt och gav ifrån sig ett hämningslöst tryck ner mot publiken, blandat med det där naiva nonsenspratet som man har sett så mycket i gamla intervjuer med Paul McCartney och John Lennon. Klockrent!

Sanslöst roligt och förmodligen väldigt nära hur det en gång lät på The Caverns scen i Liverpool där Beatles startade sin magnifika karriär i början av 1960-talet. Under två timmars show avverkades två kostymbyten, peruker och lösmustascher som gjorde att bandet såg häpnadsväckande lika originalet ut.

This next song i from the americas John!

Yes I really like that one Paul

Do you think the people here will like it John?

I dont´t know Paul. We can try, I like it anyway.

När merseybeatlarna drog igång Kansas City (från LP:n Beatles for sale) direkt följd av Rock´n Roll Music då var det otroligt svårt att sitta still i stolsraderna. Riktigt svårt. Men det gick. Faktum är att de stolar som sattes fram strax innan showen drog igång visade sig vara ett hinder. Jag hade väntat mig att den senare delen av Beatles karriär skulle bli den bästa live också. Och visst, Magical Mystery Tour, Lucy in the sky with dimonds, Get Back, Birthday fick Aros Congress Center att gunga väldigt nära bristningsgränsen, men det var ändå de tidiga låtarna som jag gillade bäst.

Overtures hade den otacksamma uppgiften att avsluta med sin 1960-talshyllning. Idel covers från Small Faces, Rollig Stones, The Who. Högre tempo, högre volym och ett fruktasvärt tryck i sång, gitarrspel och baskagge. Underbart. The Overtures är ett välrenommerat rockband från London och har bland annat engagerats som band på Elton Johns födelsedag.

Dessvärre var jag tvungen att lämna lokalen efter fyra-fem låtar av Overtures av barnvaktarskäl. Att kvällen avslutades mycket bra tvivlar jag inte på. Jag hämtade ytterkläderna till The Whos Substitute, i en våldsamt svängig version.

Ack ack ack.

Hoppas verkligen att detta konvent återvänder nästa år.

Bärgslagsbladet Joakim Sparv (Tisdagen 7 Mars 2006)